Internationella nyheter

Publicerat 2011-07-13

Kriser skapar möjligheter, kineser köper i Europa

Europa har en lång historia som världens rikaste och mest produktiva världsdel. Vid tiden för kristi födelse beräknas Västeuropas produktivitet per capita varit cirka 30 % högre an världens genomsnitt. År 1500 hade denna fördel stigit till 40 %. Efter vetenskapens utveckling och den industriella revolutionen i Europa tilltog försprånget snabbt, år 1700 producerade en genomsnittlig europé nära 70 % mer än världens genomsnittsinvånare, och 1850 var övertaget hela 150 %. Kring år 1900 hade Västeuropas världsledande roll som världens mest produktiva område övertagits av den tidigare europeiska kolonin USA. Enligt PWC beräknas kina peta ner USA från att vara världens största ekonomi år 2025.

Från Tang-dynastin på 600-talet in till början av Qing-dynastin på 1600-talet, var Kina under kanske tusen år klart överlägset Europa på i stort sett alla områden: jordbruk, industri, teknik, handel, infrastruktur, urbanisering, förvaltning, kultur och levnadsstandard. År 1978 avskaffande Kina planekonomin och med Deng Xiaoping (ledande politiker i Kinas kommunistiska parti) i spetsen påbörjades marknadsorienterade reformer som uppmuntrade bönder att starta industrier, människor i städer att starta företag och välkomnade utländska investeringar. Industrialiseringar har till största del påverkat Kinas stora städer. Bönderna i inlandet har blivit relativt fattiga, barnen bor kvar på landet och uppfostras av sina mor- och farföräldrar medans föräldrarna bor och arbetar på fabriker i städerna och i många fall enbart åker ut till landet för att fira det Kinesiska nyåret.

I skrivandets stund kämpar flera länder Europa i ögat av eurokrisen, tillgångspriser sjunker och marknadslikviditeten sjunker. Samtidigt köper kineserna omfattande volymer av olika tillgångar i Europa likt européerna koloniserade i Afrika i slutet av 1800-talet. Förvisso koloniserar inte kineserna i Europa likt européerna koloniserade i Afrika. Kineserna är intresserade av de europeiska konsumenterna, utbildning, kunskap och avancerad teknologi. Vad som till synes sakta sker är att Kina bygger upp sin egen lobby i hjärtat av Europa.

En kommande studie av François Godement och Jonas Parello-Plesner från Europeiska Council on Foreign Relations (ECFR) uppskattas att 40 % av Kinas investeringar i EU är i Portugal, Spanien, Italien, Grekland och Östeuropa. Under det senaste året, har högt uppsatta kinesiska politiska ledare inte helt oväntat besökt Spanien, Portugal och Grekland. Med världens största valutareserv kan Kina med lätthet köpa upp alla statliga bolag exempelvis Grekland planerar att privatisera. Borde Grekerna se upp med att sälja till Kineserna? Kan tiggare välja?

Den europeiska marknaden har i detta positionen ingen större valmöjlighet, och är öppen för kinesiska investerare, långt mer öppen än vad Kina är för europeiska investerare. Att successivt köpa in sig i dessa mindre europeiska ekonomier är ett enkelt sätt att integreras på en marknad med potential om 500 miljoner europeiska konsumenter. De mest krisdrabbade euroländerna liggandes på intensiven för ekonomisk misskötsel torde hoppas att Kineserna också köper ett gäng av deras övergivna statsobligationer. Utan att veta några belopp vet man att Kina vill diversifiera sig från sina innehav i Amerikanska statsobligationer.

Till trots eurokrisen håller den gemensamma valutan Euro ställningarna, något förvånande. Sannolikt är det en bidragande orsak att någon köper tillgångar i euro och håller valutan ovanför vattenytan, undra vem? Vid en enkel efterforskning på google kan vi se hur både kinesiska privatperson och stora bolag köper fastigheter för glatta livet bl.a. i London.

Världsekonomins olika marknader blir allt mindre diversifierad och i slutändan är Kineserna lika beroende av euroområdets överlevnad som euroområdets beroende av kapital från Kina. Om vi skall tro på handel över gränserna är det bara att acceptera, snart kör kanske även vi svenskar omkring i en kinesisk bil (Saab).

Kina i sig självt har samtidigt egna finansiella problem att brottas med. Kinesiska centralbanken brottas med att bekämpa den stigande inflationen genom en rad räntehöjningar som sannolikt inte är över ännu. Senast siffrorna visar att konsumentpriserna i kina steg till 6,4 % i juni till den högsta nivån på 3 år. Det är framförallt stigande priser på mat som är en stor faktor. Priset på fläskkött har stigit över 50 procentenheter senaste året. De flesta experter tror att inflationen i kina toppar och att risken för att dem stramar åt ekonomin för hårt minskat. Ett stort orosmoment är att fastighetsmarknaden får en rejäl törn om räntorna höjs ytterligare. Effekten av det skulle få omfattande finansiella svallvågor globalt.

Effekten av globaliseringen, att världens aktiemarknader har högre korrelation idag än för 10 år sedan, stärker incitamentet att diversifiera sina finansiella tillgångar, inte bara mellan olika aktiemarknader utan också mellan olika tillgångsslag.  

Publicerat 2011-03-30

Världens stora Centralbanken går i otakt

ECB har som bekant ett inflationsmål som de med räntans hjälp ska försöka styra Europas ekonomier mot. Fed i USA har däremot ett dualt mål. Förutom att hålla inflationen i schack ska de även försöka maximera sysselsättningen i ekonomin, och för tillfället är det ovanligt mycket fokus på det senare målet om man ska tro Bernankes uttalanden.

Normalt sett reagerar den mer dynamisk a amerikanska ekonomin något snabbare på centralbankens gasande och bromsande än vad den europeiska ekonomin gör. Men i det stora hela höjer och sänker världens 2 mäktigaste centralbanker oftast i takt med varandra.

Världens två mäktigaste centralbanker går ofta i takt, men nu skiljer sig retoriken från ECB och FED åt. Det innebär stora osäkerheter på räntemarknaden.

Just nu verkar divergensen i deras synsätt på framtiden vara ovanligt stor. Fed pekar på den fortsatt höga arbetslösheten som grund till att behålla räntan rekordlåg på 0,25 % under överskådlig framtid och därmed forsätter man att stimulera ekonomin, medan ECB pekar på faran med de kraftiga likviditetsökningarna runt om i världen som riskerar att spilla över i ökad inflation. Fed vill elda på ekonomin ännu mer medan ECB vill bromsa. Båda kan inte ha rätt.

Falk FED indikator som bland annat mäter leveranstider och aktiviteten i ekonomin signalerar att FED borde höja räntan redan nu.

Fed har emellertid tydligt signalerat att dem inte kommer höja räntan närmaste framtiden. Att hålla kvar ränta på en låg nivå samtidigt som aktiviteten i ekonomin är hög kan skapa tillgångsbubblor. Under perioden 2002-2003 agerade Alan Greenspan på samma sätt vilket han senare kritiserats för. Bedömare menar att det gav bränsle till huspris bubblan. Denna gång är det kanske aktier och råvarornas tur. 

  Som om denna osäkerhet inte var nog, marscherar andra betydande centralbanker i världen också åt olika håll. Indien och Kina står redan hårt på bromsen och stramar åt så mycket de kan för att i Indien få ned inflationen och i Kina kyla av fastighetsbubblan.

 

Indien stramar åt för fullt främst genom att höja reporäntan, men även bankernas reservkrav.

 

 Kina har valt att strama åt ekonomin genom att höja reservkraven i bankerna. Detta för att försöka få ned kredittillväxten.

Bank Of Japan, har efter många år av inaktivitet nu injicerar ca 250 Mrd USD i ekonomin efter den stora jordbävningen.  Detta är ett betydande belopp, vilket motsvarar 50% av den omtalade amerikanska QE2 stimulansen. Frågan om denna extra likviditet stannar kvar i Japan eller, som ofta förr, placeras i högränteländer som Australien, Sydafrika och Nya Zeeland.

 

BoJ synnerligen aggressiva likviditetsinjektion är till och med större än den som de gjorde mitt under brinnande finanskris 2008. Denna stimulans kommer göra att penningmängden i Japan ökar.

Den stora frågan är sålunda hur världsekonomin påverkas av denna ovanligt spretiga centralbankspolitik. En sak är säker och det är att säkerheten i det makroekonomiska läget minskar. Ökad osäkerhet bådar oftast inte gott för risktillgångar så som aktier. I ett sådant läge då sikten är begränsad, och många olika ekonomiska scenarier bedöms lika sannolika, drar många investerare ner sin investeringshorisont och navigerar mer taktiskt. Man förlitar sig i stigande grad på tekniska inputs medan makroekonomiska prognoser väger lättare i investeringsbesluten. Därmed blir det allt viktigare att hålla specifika tekniska nivåer på de stora indexen under uppsikt.

 

Publicerat 2010-12-20

Vad händer i världen 2011?

Många investerare på finansmarknaden har upplevt 2010 som en av de mest utmanande åren på länge. Kraften i den ekonomiska återhämtningen efter finanskrisen i USA och den finansiella oron i Europa har skapat stor osäkerhet.  

Den ängsliga karaktären Nasse i sagan om Nalle puh framstår som modig i jämförelse med ”Mr Market” som nu ständigt oroar sig för vad som komma skall. Men precis som Robin alltid räddar Nasse i Nalle Puh räddar FED och IMF finansmarknaden. Frågan är hur man skall lära sig av sina misstag när det alltid finns någon som räddar en ur obehagliga situationer.

Den globala ekonomin och det finansiella systemet kommer förbli obalanserad och snedvridet genom extrem statlig inblandning och en på sikt ohållbar finanspolitik. De kraftiga stimulanserna och låga räntorna talar dock för att risktillgångar som aktier och råvaror kommer fortsätta gå starkt närmaste året. Finansiella stimulanspaket, extremt låga räntor och den starka tillväxten i Asien fungerar just som anabola steroider, det är först när dessa interventioner dras tillbaks som vi kommer att få veta vad bieffekterna leder till.

Oron kring Euroområdets skuld och hållbarheten i den amerikanska finanspolitiska expansionen kommer troligen minska de kommande månaderna. Den globala ekonomin kommer att expandera i en måttlig takt under det kommande året, och drivs av fortsatt stark tillväxt i den nya världen. Inget tyder i nuläget på att de utvecklade ekonomierna kommer att falla tillbaka in i en recession, tillväxten kommer dock att mattas någon efter den kraftiga rekylen.

Marknaden har senaste tiden oroat sig för att den Kinesiska ekonomin skall hårdlanda, detta är troligen överdrivna farhågor även fast vi förväntar oss att den bromsar in måttligt under 2011. En risk som diskuterats på senare tid är den Kinesiska bostadsmarknaden som har blivit mer och mer spekulativ, det kommer säkerligen någon gång i framtiden leda till en bubbla med finanskris som resultat. Den kraftiga prisuppgången på kinesiska fastigheter är däremot inte jämförbar med den i USA eller Irland där bubblan sprack på grund av hög belåning. De flesta lägenheter och hus i kina betalas fortfarande kontant. Belåningen på fastigheter där lån tas ligger kring 25-50% av marknadsvärdet. Förhållandet mellan bankernas kreditgivning till BNP fortfarande är knappt över 2003 års nivå. Hushållens krediter, är endast 18 % av BNP, jämfört med omkring 95 % av BNP i USA. Eftersom bankerna är i Kina ägs av staten kommer dom aldrig tillåtas att misslyckas.

Kinas inhemska konsumtion kommer stiga kraftigt i och med den ökade medelklassen, något som bland annat IKEA anammat, IKEA meddelade under hösten att dem skall investera 60 miljarder kronor i Kina under de kommande 6 åren, tio nya varuhus skall byggas. IKEA räknar med att Kina inom 10-15 år kommer vara deras viktigaste marknad i världen.  

Det kommande året kommer att bli lite av ett ”vinna ett försvinna” år när det gäller att skapa klarhet till några av de viktigaste frågorna som hänger över finansmarknaden.

Viktig data för fortsatt återhämtning i USA och världsekonomin

FED har hittills misslyckats med sin aggressiva penningpolitik för att öka penninghastigheten i systemet, problemet är att bankerna fortfarande reparerar sina balansräkningar och politikernas krav på regleringar, BASEL etc. gör att bankerna inte lånar ut i så hög grad. Detta kan man se också se hos bankerna där en enorm ökning av kontanter skett i procent av deras tillgångar jämfört med historisk data.

 

Problemet är att konsumenter och företag är motvilliga till att låna samtidigt som bankerna inte har någon brådska att låna ut då konsolideringen av balansräkningarna fortgår. En återhämtning i penningmängds- och kreditutlåningen skulle vara en indikation på att blockeringen i kreditförmedlingen börjar lätta.

En annan mycket viktig indikator att hålla uppsyn över 2011 är den fortsatta utvecklingen på den amerikanska arbetsmarknaden. Arbetslösheten sköt snabbt i höjden under finanskrisen på grund av företagens snabba åtgärd med kostnadsbesparingar. Återhämtningen på arbetsmarknaden har sedan dess varit trög, nya jobb har lyst med sin frånvaro trots att företagens vinster stigit till rekordhöga nivåer.

 

Det är problematiskt för företagssektorn att upprätthålla vinsterna i en värld av låg nominell tillväxt och när alla de uppenbara kostnadsbesparingarna har gjorts. Det är därmed uppenbart att vinsttillväxten kommer stiga i långsammare kraft under 2011. Om nivån på vinsterna minskar igen, kommer bolagen att inleda ytterligare en omgång av kostnadsbesparingar. Det kommer att påverka sysselsättningen ytterligare. Eftersom effekten på sysselsättningen är bekymmersam kommer det vara vinsterna från inhemsk verksamhet som är den mest betydelsefulla framledes.

Det tredje orosmomentet att hålla ögonen på är den amerikanska fastighetsmarknaden.

 Merparten av amerikanskt makro har senaste 6 månaderna kommit in bättre än förväntat förutom data kring fastighetsmarknaden. Husförsäljningen, antalet ansökningar om bygglov och låneansökningar visar att sektorn är fortsatt under press. Med senaste tidens stigande långräntor är risken för att det blir sämre överhängande. Case Shiller index har återigen börjat falla efter att ha stigit cirka 5 procentenheter mellan maj 2009 till juni 2010.

Det finns fortfarande ett enormt utbud av bostäder till salu på marknaden. Det skall dock tilläggas att det måste adderas rejäla prisfall för att amerikanska ekonomin åter skall falla i recession. Huspriserna i den hårt drabbade delstaten Kalifornien har studsat upp cirka 20 % från botten vilket är glädjande med tanke de stora ekonomiska problemen i delstaten.

Aktier

Trots att det som sagt är många orosmoment präglar finansmarknaden är det sannolikt att risktillgångar som aktier fortsättningsvis kommer gå starkt på grund av två nyckelfaktorer

–       Mycket stark vinsttillväxt. Resultaten ökade kraftigt under de tre första kvartalen 2010 och verkar vara på väg att göra det även i det fjärde kvartalet drivet av ökad marginalexpansion. Den nuvarande globala   vinstmultipeln på 15,2 är faktiskt långt under sitt historiska genomsnitt, bortsett från 2008-2009 års härdsmälta har det inte varit på dessa låga nivåer på över 20 år.

–       Extremt låga räntor. FED och ECB har tydligt klargjort under året att räntorna kommer fortsatt vara låga. Detta driver kapital mot alternativ till korta räntor.

Vi har senaste månaden sett minskad efterfrågan och därmed stigande räntor på obligationer med lång löptid, stigande långräntor i allt för stor omfattning är inte bra för aktier, vi tror dock att den senaste tidens ökning snarare är en reflektion om ökat förtroende om tillväxt, därmed finns i nuläget inget risk om att obligationsräntorna utgör ett hot mot aktier.

Det är fortfarande relativt mycket pengar placerade i bl.a. obligationsfonder, minskad efterfrågan på obligationer och ett asset relocation kommer gynna akiter.

För att avgöra vilka aktiemarknader som kommer att prestera bäst närmaste året finns flera faktorer att luta sig mot. Enklast är att titta på siffror som bolagens värdering samt valutan. Vi kan sannolikt fastställa att euron kommer ligga under fortsatt press närmaste tiden. Man bör därför undvika stora delar av den europeiska aktiemarknaden på grund av detta, samt att PIGS oron vilar som en våt filt över bolagens värdering. Nordiska aktiemarknaden har en förhållandevis normal värdering. Varningens finger bör dock höjas för svenska aktier, Riksbanken förväntas fortsätta höja räntan och därmed allt annat eller lika kommer kronan stärkas vilket inte är bra för våra exportbolag. Norge framstår då som ett bättre alternativ då ett fortsatt högt eller stigande oljepris kommer gynna olje- och oljeservicebolag. USA är värderingsmässigt intressant med hänsyn till de låga räntorna och den svaga dollarn.

BRIC hade vi värderingsmässigt inför 2011 istället stavat, RICB. Ryska aktiemarknaden har lägst värdering, även i förhållande till Ryska aktiers historiska värdering. Indien kommer fortsätta gynnas av tillväxten och här är valutan också lågt värderad i förhållande till den Brasilianska. I Asien lyfter vi fram exponering mot Taiwan och Malaysia framför Kina som har högre värdering. Sektormässigt har råvaru- och materialbolag varit starka, många rapporter skvallrar om att teknologisektorn kommer vara nästa draglok framledes. Banksektorn kommer sannolikt fortsätta underprestera med vissa undantagsfall, detta på grund av de hårdare kapitaltäckningsreglerna.

Råvaror

Råvaror är det tillgångsslag som gått absolut starkast fram under 2010. Både basmetaller och soft har gått starkt. Priset på koppar är redan på all time high efter finanskrisen och tillgångslag som, vete, majs, sojabönor, kaffe och socker har också visat starka uppgångar. Uppgångarna i råvaror över linjen beror på ökad efterfrågan i nya världen, vi tror basmetaller kommer fortsätta gå starkt medans inställningen till mjuka råvaror är mer återhållsam då prisuppgången även påverkats av osäkra skördar. Råvarucykler brukar sträcka sig över längre perioder, en fortsatt tillväxt i Kina och Indien kommer driva priserna på basmetaller till högre nivåer. Priset på guld har fortsatt stiga genom krisen och under 2010, med fortsatt osäkerhet på de finansiella marknaderna under 2011 är det sannolikt att priset fortsätter stiga. Det är inte osannolikt att en ny bubbla håller på att bildas för detta tillgångsslag, vi är dock inte där ännu, bubblor tenderar att bildas under längre tid. Istället för att köpa guld via ETF;er kan det vara fördelaktigare att köpa större gruvbolag som i många fall kan hedga ett högt guldpris. Om tillväxten i Kina dämpas närmaste året kan det däremot slå mot priset på basmetaller.

Publicerat 2010-11-08

Stundar ett handelskrig mellan USA och Kina?

Under året har tonen skärpts i den mångåriga konflikten mellan Kina och främst USA om Kinas påstådda valuta doping av sin ekonomi. Det har mer eller mindre officiellt börjat talas om handels hinder i form av tullar på kinesiska varor och till och med valutakrig.

I högkonjunkturen var frågan om kinas valuta peg inte lika brännande, men nu då arbetslösheten är hög pressas politiker att ta tag i frågan på ett mer akut sätt. De kommer annars få svårt att möta kritiken på hemmaplan om att jobben flyttar till lågkostnadsländer med konstgjord låg valutakurs.

Förvisso tyder de flesta beräkningar på att RMB är ca 40% undervärderad, men en flytande RMB skulle inte ge ett entydigt positivt inflytande på amerikansk ekonomi. Den initiala positiva effekten på den amerikanska ekonomin av att fler jobb skulle stanna i landet skulle motverkas av högre importerad inflation då de kinesiska varor som fortfarande importeras är 40% dyrare, vilket leder till ett högre ränteläge i landet, vilket kyler av ekonomin. Sedan skulle tillväkten i Kina, som är världen andra största ekonomi, falla eftersom de producerar mindre. Det innebär att efterfrågan i världen skulle sjunka och det skulle därmed bli färre jobb även i USA då världstillväxten sjunker.

Vad handelsbalansen beträffar används den ofta som slagträ i debatten. Politiker vill ”återställa balansen”. Har de inte lärt något av Ricardo under de 200 år det gått sedan han publicerade sina teorier om komparativa fördelar? Över och underbalans i handeln är bra och naturlig för ekonomier som befinner sig i olika stadier. Båda tjänar bevisligen på det. Kinas konstgjort låga valuta ökar effekten och därmed obalansen i handeln, men den skulle fortfarande funnits där om Kina släppt sin peg.

På andra sidan Stilla Havet verkar kineserna i stigande grad inse att peggen med USA skapar problem. Ekonomierna går i otakt men valutan är sammankopplad. Den penningpolitik som Fed kör i USA passar inte alls i Kina som börjar få seriösa inflationsproblem.

De 600 bn USD i QE2 som Fed släppte lös i början av november kan skapa vissa problem i Kina. Zhou Xiaochuan, chefen för kinas centralbank, kommenterade att effekterna av Feds kvantitativa stimulans QE2 ”inte nödvändigtvis var en optimal policy”. Men så länge Kina har peggat sin valuta till USD får man helt enkelt ta konsekvenserna av den penningpolitik som Washington för. Man behöver ju inte var en stor nationalekonom för att inse att USA med sin höga arbetslöshet, låga inflation och låga tillväxt behöver en helt annan penningpolitik än Kina som har 11% tillväxt och stigande inflation.

Intressant att notera är att andra länder som har sin valuta peggad mot US dollarn börjar få problem. I Hong Kong, som haft en dollar peg sedan 1983, höjs röster mot LERS (Linked Exchange Rate System) då Feds extrema lågräntepolitik, som förvisso passar i USA, ger absurda bolåneräntor på 1% i Hongkongs snabbväxande ekonomi. Det kommer at innebära stor risk för bubblor i fastigheter och andra tillgångar. Norman Chang som är chef över HKMA (Hong Kong Monetary Authority) har till och med gått ut och officiellt varnat för bubblor i fastighets och aktiemarknaden. Han förbereder även att implementera nya regler som gör det dyrare att köpa fastigheter, för att kyla av marknaden.

Peggar man sin valuta till en annan får man ju detta lands penningpolitik på köpet, och det vill verkligen till att ländernas ekonomier är mycket väl synkroniserade för at det sinte ska skapa problem.

Det verkar med andra ord som om peggens popularitet sjunker på båda sidor Still Havet. Därför borde risken för protektionism i form av olika tullar minska, och ett handelskrig med allt vad det för med sig av stigande inflation, stigande räntor och fallande börser undvikas. EU har även börjat göra sin röst hörd och ställer sig på USAs sida. G20 mötet på onsdag kan bli intressant eftersom Sarkozy flaggat för att han kommer att ta upp frågan och redan diskuterat den med de kinesiska ledarna. Förhoppningsvis kan det snabba på apprecieringen av RMB. Det skulle vara goda nyheter för världsekonomin.

Publicerat 2010-10-05

Hur aktiemarknaden klarar en deflationsmiljö? -Lär av mästarna i öster.

Det talas allt oftare om deflation som ett möjligt utfall för den amerikanska ekonomin efter finanskrisen. Även från officiellt håll börjar detta hot tas på allvar, om än inte som ett huvudscenario. Det kan därför vara klokt att se hur de finansiella marknaderna i allmänhet, och aktiemarknaden i synnerhet, beter sig i en deflationsmiljö.

Det finns i princip endast 1 industrialiserad ekonomi som har levt med deflation under längre tid. Japan. Det första som slår en då man studerar den japanska ekonomin är hur låg tid det tog för deflationen att bita sig fast. Först hade Japan 8 år, (1990-1997) av desinflation, dvs fallande inflation, för att sedan under 2000-talet dyka under 0%-strecket. Deflation är sålunda inte något som sker över en natt eller ens ett år.

I en deflationsmiljö är det klassiska placeringsvalet kontanter, eftersom risken är obefintlig och värdet stiger, vilket ju i teorin ger en oändligt positiv riskjusterad avkastning. Men låt oss studera ett tillgångsslag som man normalt inte förknippar med deflation, aktier.

Är aktiemarknaden, som ju bygger på tillväxt i företagen och därmed ekonomin, bara ett svart hål i deflationstider? Enligt det japanska exemplet är det faktiskt inte så.

Visst, då finans och fastighetsbubblan sprack reagerade börsen som man kunde förvänta sig, 1990 föll den med 35%, medan den var oförändrar 91 och föll ytterligare 20% -92. Men sedan steg den faktiskt 15% och 10% -de följande två åren, för att sedan stiga med hela 67% 1999. Under 2000-talet, då japan inte bara upplevde desinflation utan riktig deflation uppvisade akrtiemarkanden liknande volatilitet. Några år med -20%, ett år med +20%, ett år med drygt +40% och ett med drygt -40%. Således en långt ifrån en tråkig och ständigt fallande aktiemarknad.

Om vi går ner en nivå, från indexet till sektorerna, kan man se att klassiska inflationsskyddade sektorer som Energi, och Råvaror har klarat sig sämst. Dessa sektorer gick 13 % respektive 10 % sämre än marknaden under Japans ”Förlorade Decennium”. Detta är kanske föga förvånande eftersom inflationshotet var noll. Desto mer överraskande är att IT gick 11 % bättre än marknaden dragen av främst ökande export. Sektorer med små svängningar i efterfrågan, som Läkemedel och Dagligvaror, klarade sig också bättre än marknaden med +3% respektive +2%.

 Så översätter vi detta till dagens situation i USA är det möjligtvis så att sektorer dominerade av export kan vara att föredra, medan inflationsskyddade sektorer som Energi bör undvikas, om nu deflationsscenarion kommer att materialiseras.

Som synes av grafen ovan verkar det inte vara en vinnande strategi att bara köpa och glömma, dvs ”Buy and Hold” i en deflationsmiljö. Istället verkar man tjäna på att vara aktiv.

Fakta Deflation

Deflation definieras som ett tillstånd i en ekonomi där värdet på pengar ökar över tiden eftersom priserna på varor och tjänster faller. Det vill säga att man kan köpa mer för 100 kronor imorgon än vad man kan idag. Problemet med ett sådant tillstånd i en ekonomi är att alla, privatpersoner, och företag, har uppenbara incitament att vänta med köp och investeringar, eftersom man får med för samma pengar om ett år. Detta innebär att ekonomin kommer att gå på sparlåga, med låg tillväxt som följd.

__________________

Publicerat 2010-08-23

Hur bra är den australienska aktiemarknaden?

Vilken aktiemarknad har haft den bästa prestandan i världen, inte bara under det senaste året eller decenniet, utan under de senaste 110 åren? Svaret är, lite oväntat Australien, som genom en kombination av en högre avkastning och en lägre volatilitet står som en klar vinnare.

Efter inflation har Australien gett 7,5 % per år i medelavkastning. Riskmåttet standardavvikelse har varit 18,2 %. Avkastningen är den högsta i världen under denna period. Australien har även den näst lägsta standaravvikelsen av de 19 största marknaderna som forskare studerat. Under denna period har exempelvis den amerikanska aktiemarknaden gett en medelavkastning på 6,2 % och en standaravvikelse på 20,4%.

En gemensam faktor för de bäst presterande aktiemarknaderna under de senaste 110 åren är att de tenderar att vara rika på naturtillgångar. Australien är rikt på, kol, järnmalm, uran, zink, nickel och guld. Även fast Australien är en stor producent av olja och naturgas har dock importen av olja ökat senaste åren. Australien är även världens näst största producent av spannmål.

Det är framförallt den snabbväxande grannen Asien som har gynnat den råvarutäta aktiemarknaden i Australien. Hälften av australiernas export går till Asien, och Kina är den största handelspartnern.

Under det senaste, så kallade förlorade decenniet, när många aktiemarknader gett negativ avkastning, har australienska aktier gett en real avkastning på 5,5 % per år – trea efter Sydamerika och Norge, vilka är två andra råvarutäta marknader. Prisuppgången på råvaror har givetvis varit en stor bidragande faktor de senaste 10 åren – en period som råvarugurun Jim Rogers kallar ”supercycle”.

Australien har också haft ett sunt banksystem, som lyckats undvika ”giftiga” värdepapper. Det är inte så konstigt att Australiens fyra största banker är bland världens bästa med AA rating i kreditbetyg. Arbetslösheten toppade på 5,7 % under krisen och är nu nere i 5,3 %, siffror som President Obama troligen avundas.

Om Australien fortsätter att vara den bäst presterande marknaden återstår att se, en oroande faktor är att huspriserna enligt undersökningar är 82 % högre än i USA och medianvärdet per hushåll är 6,8 gånger högre per årsinkomst jämfört med 2,9 gånger i USA. Trots detta spås den australienska aktiemarknaden fortsätta gå starkt, i alla fall så länge Kinas tillväxtakt fortsätter vara hög.

Nedan syns de 3 bästa aktiefonderna mot den australiensiska börsen. Som jämförelse i grafen utklassar den Australiensiska aktiemarknaden svenska OMXS30.

SSga Australia Index EquityFund

Parvest Australia C

Dexia Equities L Australia

___________________

Publicerat, 2010-08-16

Visste ni att USA är världens största exportör av vete?

Senaste tiden har priset på vete stigit kraftigt. Den fundamentala faktorn till den kraftiga prisstegringen är det varma vädret i Europa som är den andra största veteexportören i världen.

Ryssland som är världens femte största exportör, har tillfälligt stoppat all export beroende på den kraftiga torkan. När flera faktorer som dessa sker, skapas ytterligare ett köptryck på marknaden. Faktorer som kan komm att bidra detta ytterligare i framtiden är storbönderna som sitter kvar på delar av sina lager i förhoppning om högre priser, samtidigt som råvaruspekulanter och trendbaserade hedgefonder köper. För några år sedan var det svårt för mindre investerare att direkt handla med råvaruterminer. Idag är det klart enklare för en investerare att handla dessa tillgångsslag genom bankernas olika derivatprodukter. Den etiska aspekten kring att investerare tjänar pengar på stigande råvarupriser samtidigt som matpriserna i exempelvis Thailand stiger kraftigt är diskutabel. OECD konstaterar dock att det finansiella sparandet på råvarumarknaden inte i dagsläget bidrar till ökade priser på råvarumarknaden.

Eftersom det idag är lika lätt att sälja som att köpa dessa tillgångsslag kommer sannolikt priset att sjunka snabbt vid förändrade fundamentala faktorer.

Det är tyvärr ofta mindre investerarna som är förlorare vid prisras då dessa ofta är sist på att agera på nyheter.Det klassiska flockbeteendet bland investerare lockar ofta till köp när ”alla” köper och till ”sälj” när alla säljer. Vi råder att istället tänka ett steg längre och titta på vilka faktorer som kan komma att skapa prisras, eller hur faktorer som kraftiga prisökningar på vete kan påverka andra tillgångsslag.

USA är en stor producent av majs, som kan odlas på samma mark som vete.

Ju mer priset på vete stiger, ju fler bönder i USA kommer att växla från majs till veteodling. Detta medför på sikt att det blir brist på majs. En annan faktor som kommer påverka priset på majs är att om U.S Environmental Protection Agency beslutar att klubba igenom friare regler om hur mycket majs baserad etanol som måste blandas i drivmedel.

Ju mer vetepriset stiger och ju längre det stannar på höga nivåer, ökar sannolikheten för scenariot ovan.

Prisutvecklingen för Vete och Majs sedan årsskiftet