Risk och avkastning

Vi har alla olika relationer till risk när vi placerar vårt kapital. Att bedöma risk på lång- och kort sikt, i förhållande till möjlig avkastning på lång- och kort sikt, kan, för en lekman, te sig som en näst intill hopplös uppgift. Som rådgivare har vi därför ett betydande ansvar gällande att utbilda våra kunder i riskmedvetenhet och att i samförstånd med vår kund hjälpa hen till en balanserad och korrekt investering utefter varje enskild investerares förväntningar kring risk och möjlig avkastning.

Om riskspridning

Det finns investerare som har merparten av sina tillgångar och portföljexponering mot aktier, i många fall enbart svenska aktier och vanligt förekommande endast ett fåtal aktier. Att bara investera i ett tillgångsslag, i detta fall aktier, oavsett om det är pensionssparande eller förmögenhet, är förenat med hög risk. Med hög risk menas att det investerade kapitalet både kan stiga och sjunka kraftigt under korta tidsperspektiv. Historiskt har aktier varit det tillgångsslag som givit bäst avkastning på lång sikt, men även det tillgångsslag som uppvisat störst värdeförändring i det kortare tidsperspektivet. Att enbart placera sina tillgångar i aktier som tillgångslag baserat på denna historik behöver inte vara en framtida vinnande strategi då timing är oerhört avgörande för framförallt avkastningen på kort sikt.

Att omvänt, genom att ”ta det säkra före det osäkra”, enbart exponera sitt långsiktiga sparade mot räntebärande instrument som ej är inflationsskyddade kan vara lika förödande då man i slutändan får en negativ tillväxt på sitt kapital efter inflation och beskattning. Ett exempel år 1992 då man erhåll en avkastning på sitt sparkonto om 12 %, många tog inte hänsyn till att inflationen var mycket hög, över 10 % och att man efter skatt om 30 % på avkastningen erhöll en negativ tillväxt på sitt kapital.

Hög avkastning till låg risk

Grundläggande för Falk & Partners portföljstrategi är att – oavsett våra kunders riskprofil bör han/hon alltid ha en bred diversifiering. Detta för att skapa avkastning till lägre risk, vilket är en väl beprövad och akademiskt förankrad placeringsstrategi. Det centrala i denna teori är att riskreduktion uppnås då placeringstillgångarna i portföljen har låg korrelation till varandra.  Det innebär att de placeringstillgångar som har låg korrelation, eller till och med negativ korrelation med ett jämförelseindex som exempelvis svenska aktier eller andra tillgångar i portföljen, är av stort intresse. Valet av denna strategi är till för de investerare som vill placera sitt kapital på längre sikt och vill uppnå en avkastning med mindre svängningar än exempelvis den svenska aktiemarknaden. Falk & Partners konstruerar långsiktiga placeringsförslag som är ämnade att fungera under längre cykler, minst 5 år, med en jämnare och med en högre avkastning än börsen.

Denna typ av strategisk portföljallokering, d v s processen där man beslutar hur en portfölj skall vara sammansatt, är en bristvara på marknaden, då rådgivning i många fall enbart bygger på försäljning av enskilda produkter. Det är mer regel än undantag att presumtiva kunders portföljer generellt, efter närmre analys, har bristande – den faktiska portföljens risk i förhållande till avkastningen är ofta mycket högre än vad investeraren upplever.

För att skapa en portfölj med bred diversifiering, med tillgångslag som har låg korrelation bör man sprida sina tillgångar i tillgångsslagen nedan.

Det har tidigare enbart varit stiftelser och institutioner med stora tillgångar som har haft möjlighet att bygga portföljer med dessa tillgångsslag. Under senare tid har det dock blivit enklare, även för mindre investerare på kapitalmarknaden, att bygga en portfölj med dessa tillgångsslag. Detta då uppkomsten av finansiella instrument mot exempelvis enskilda råvaror formligen exploderat.

Förebilder

En stiftelse som uppnått hög avkastning till låg risk över mycket lång är Yale Endowment som står för en stor del av Yale University´s intäkter. Stiftelsen har sedan många år tillbaka, arbetat med en portfölj som har en bred diversifiering. Senaste 10 åren har Yale Endowment förvaltade kapital växt från $ 7,2 billioner till $ 16,3 billioner med en årlig medelavkastning om 11,8 %, senaste 20 åren har medelavkastningen varit 13,4 % *3.  Yale Endowments portfölj är bland annat uppbyggd på nobelpristagaren Harry Markowitz forskning och pionjärarbete kring portföljvalsteorin. Markowitz bidrag till utvecklingen av portföljteori var bl.a. att definiera en placerings risk i termer av avkastningens variation eller volatilitet, dvs. antingen i termer av varians eller standardavvikelse. En stor varians i avkastningen innebär en större osäkerhet om placeringens förväntade avkastning, i jämförelse med ett placeringsalternativ med låg varians. Att konstruera en portfölj där syftet är att minimera portföljens risk, givet en viss avkastning, med utgångspunkt från hur de olika tillgångarnas avkastning samvarierar, är enligt Markowitz det centrala i portföljens sammansättning.

Markowitz belöning kom långt senare efter hans forskning.  40 år efter hans forskning inom portföljvalsteori som publicerades 1952, tilldelades Harry Markowitz nobelpriset i ekonomi.

Yale Endowments portföljs tillgångsallokering 2009 enligt nedan:

Att mäta en portföljs risk med hjälp av variansen kallas portföljens standardavvikelse, ju lägre standardavvikelse en portfölj har ju mindre varierar avkastningen kring portföljens medelvärde.

Varför skall man diversifiera sin portfölj?

Enda sättet att skapa en extremt hög avkastning är att undvika diversifiering. Det kan endast uppnås genom att placera i ett specifikt tillgångsslag som exempelvis aktier eller en specifik råvarutillgång. För att undvika förluster måste investeraren på förhand veta när denna skall köpa och måste avyttra sina placeringar vid en given tidpunkt för att sedan åter veta när det är dags att köpa tillbaks tillgångsslaget. Om vi på Falk & Partners hade kunskap om framtiden skulle vi aldrig diversifiera våra kunders portföljer utan välja den specifika tillgången som ger maximal avkastning, att då diversifiera skulle enbart minska portföljens avkastning. Varför diversifierar man då, jo för att minska osäkerheten som medföljer vid en investering. Hur säker en enskild placering än bedöms vara så finns alltid möjligheten att det blir ett annat utfall.

Ju högre risk en portfölj har, exempelvis ju mer aktier en portfölj innehåller ju högre standardavvikelse får portföljen. Standaravvikelsen mäter enbart variansen på upp och nedsidan utifrån medelvärdet och mäter således sannolikheten för förlust och vinst lika.

Det som skiljer två stycken lika diversifierade portföljer åt i avkastning beror på flera faktorer. Den enskilt viktigaste faktorn är investerarens kunskap om vilka finansiella instrument som väljs inom varje tillgångsslag och kunskapen om vilka finansiella instrument som fungerar bäst i olika marknadsklimat. Detta för att ta rätt beslut om vilka tillgångsslag man bör vara överviktad mot under olika perioder. Många investerare tenderar enligt undersökningar att öka sina risker och minska sin diversifiering i osäkra tider för att täcka förluster. Investeraren borde teoretiskt sätt, tvärt emot denna strategi, öka sin diversifiering och värdera låg risk högre än potentiellt hög avkastning när dessa hamnar i ekonomiskt trångmål. När ens investeringsbeslut överlämnas till en professionell rådgivare minskar denna riskfaktor. För att optimera avkastningen kan en investerare öka sin portföljvikt mot ett enskilt tillgångsslag under vissa perioder. För att veta när och vilka tillgångsslag bör investeraren har djupgående kunskaper om marknadsekonomi.

Den så kallade Investeringsklockan är en metod att tillgå när ett visst tillgångsslag kan prestera bättre än ett annat.

Investeringsklockan hjälper en investerare att förstå var i en konjukturcykel ekonomin befinner sig. Investeringsklockan blev för första gången publicerad i den brittiska tidningen evening standard 1937. Ett varv i investeringsklockan har historiskt varit cirka 8 år dock anser vi att det finns många tendenser i marknadsekonomin som påvisar att ett varv tenderar att gå snabbare i framtiden. Det är omöjligt att se vart i en cykel man exakt befinner sig genom att enbart titta på klockan.

Vanliga risker

Likviditetsrisk

Likviditetsrisk är när marknaden som handelsplats fungerar sämre än normalt eller helt upphör att fungera. Då går det inte att växla finansiella tillgångar och instrument som aktier, obligationer och derivat till pengar. Denna risk uppstår när de finansiella aktörerna och intermediärerna inte litar på varandra.

Marknadsrisk

Detta är den inneboende osäkerheten till vilket pris ett finansiellt instrument så som en aktie, obligation eller derivat kan omsättas till, vid en given tidpunkt i framtiden. Även kallat volatilitet. Orsaken till dessa svängningar i värde för tillgångarna kan vara många.

Politisk risk

De externa faktorer som sker utanför marknaden kallas politisk risk, eller extern chock. Dessa händelser är synnerligen svåra att modellera och analysera ex ante då de möjliga utfallen är i stort sett oändliga.

Kreditrisk

Detta är risken att motparten inte kan uppfylla sina betalningsantaganden. I obligationsmarknaden kallas det kreditrisk och för andra finansiella instrument motpartsrisk. Förhöjd kredit eller motpartsrisk leder ofta till stigande likviditetsrisk. Något som i högsta grad uppstod när den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers föll och kreditmarknaden bokstavligt talat frös till is.

Om en eller flera av dessa risker ökar, eller förväntas öka, reagerar marknaden omedelbart. Vad bör man då göra som investerare? Jo, det uppstår oftast ett antal nästan reflexmässiga rörelser på marknaderna då någon av dessa risker ökar i betydelse.